Praktiskt

De glor på hajar på TV. Killhajen har två snoppar. En är i reserv. Så praktiskt.

Jaha.

Jaha, som sagt var. Jag har precis pratat med min man. Som är i Indien och på så vis försöker få igång vårt sidoprojekt.
Han har fått en privatchaufför. Och sitter nu med vår leverantör på en rooftop-restaurant på ett femstjärnigt hotell och dricker vin och äter indiska smårätter. Han är lyrisk. Han vill flytta till Indien.
Och jag får rapporter från leverantören hela tiden. På mail.
Låt mig säga så här; det finns hinduer som dricker. Mycket.
Och vad jag och vinglaset gör?
Vi dricker upp vin.


Vinet vill såklart tvätta. Som vanligt.


Och vi leker med Ninjagos.


This is not a restaurant at the rooftop in India! Det är inte 30 grader. Och jag har ingen privatchaufför. Eller en leverantör som pimpar mig...
Men iaf, leverantören mailar att han saknar mig (bra eller dåligt? Validera, Ellen. Validera.) och min man lovar att vi ska få åka tillsammans nästa gång för han har förälskat sig i Indien.

Lycky me?!
Eller? Vad gör jag hemma nu?

- I min lilla värld av blommor// Ellen

HELVETE. INDIEN. VIP.

Först. Vilken lång vecka. Varför tar den aldrig slut?

Jag fick mail från Indien imorse. Från Indiern som min man är och gör affärer med. Min man ska nämligen på Formel 1 (han är galen) i New Delhi (så lämpligt att det låg precis som han hade möjlighet att åka till Indien).

Indiern, som vi gör affärer med (underbar farbror) har en svärmor som är chef över DHL i Asien. Som sponsrar Formel1. Som har en VIP-läktare.

Så nu ska min man gå på Formel1. Sitta på VIP-läktaren. Med Maharadjor och Bollywoodmänniskor. Och dricka skumpa. I ett 30-gradigt Indien.

Och jag?

Jag jobbar. Vidare. Med reklam. I svinkallt Sverige.

- I min lilla värld av frostiga blommor, not so much glamour och reklam/Ellen