Käre läsare S!

Har vi inte olika typografi nu? Verkar knäppt. Ofräsigt. Eller vad du vill. Jag tycker mig se att det är olika men jag är ju å andra sidan adminstratör och inte kreatör. 

/Blind-Ellen

Mumsig mat

Panini har äntligen slagit upp portarna nära jobbet. Så nu kan jag njuta av min älskade thai-sallad med räkor. MMmmmm. En nackdel dock: Näsan börjar rinna, eller rättare sagt forsa efter dylikt intag.

Enkät avslutad. Ny är uppe.

Det gör oss stolta att ni inte ska jobba iaf. Vem fan vill jobba på sommaren? Vintern? Alls?!

Sallad.

Valde oliver. Stoppade oliver i korgen. La upp oliver på bandet. Betalade för oliver i kassan. Stoppade inte oliver i påsen. Tydligen. Fräsigt. Jag är så jäkla tät, överklassig och fräsig att jag kan sprida ut mina inhandlade varor till pöbeln och fattighjon. 

Hjärta.

Jag har precis varit hos doktorn för att se varför jag aldrig blir frisk. Jag har fortfarande feber, lite ont i halsen och huvudvärk.

Tydligen har jag mer än så. Förutom att jag fortfarande har halsfluss (inte borta än) så har jag oregelbundna hjärtljud? Så nu ska jag få remiss till hjärtdoktorn.

Fina fisken.

Fräsigt som fasiken.

Nu dör jag på kuppen!

Jag blev jag i alla fall rådd till att ta ett högkostnadskort. Mitt första någonsin. Det bådar INTE gott.

Museum.

Idag ska mäklaren fota huset. Så nu sitter jag vid matbordet och äter en grekisk sallad, livrädd för att spilla något på något olämpligt ställe. Jag bor i ett museum. Ett avskalat museum. Ser ni något på dessa bilderna som är en endaste onödig sak?

Vardagsrums-museum

Matdels-museum

Pool-museum

Vet ni vad det sjuka är? Det är att jag älskar det. Så här skulle jag kunna bo jämt. Barnen får bo i uthus. 

Hur är det möjligt?

Hur är det möjligt att hata ett litet barn? Helt orimligt men tyvärr sant. På dagis finns en liten kille på uppskattningsvis 3,5 år som jag fullkomligt HATAR. Bara jag ser honom blir jag helt galen och vill gå bärsärkargång!
Att barn är utagerande, skriker och är hårdhänta accepterar jag. I de flesta fall. Men tydligen inte i detta. I morse när vi kom så stod han med en liten slana av något slag och slog efter folk. Missade mig med en hårsmån. "Du slåss inte med den där" väste jag mellan sammanbitna tänder och tänkte samtidigt att träffar han mig så då jävlar. Men hallå, han är ett barn. Kan han hjälpa att han är yngst av tre bröder och måste slåss för att ses hemma? Är det hans fel? Har han bett om att ha det så? Knappast. Men faktum kvarstår. Jag tål inte stackarn.
Egentligen är det väl hans mamma och pappa jag borde hata men nu är känslor inte rationella tyvärr. Skall försöka bättra mig...