onsdag 20 maj 2009

Varför jag är kompis med Anna?

Vi är en match made in heaven och jag har ett Anna-sug. Plain and simple. Så är det. Min bästa Anna; har vi inte sett sen januari? Det förklarar ju härdsmältan. Bring your body to me så börjar vi på nytt. Du. Jag. Solnedgång. Solsken i blick. Fradga i munnen. 

Thats why!

Ingen bra dag.

Outlook exchange förtjänar att dö! Egentligen allt som har med Microsoft att göra. HATA!!!

Hur man än gör har man arslet bak

Pappan skulle hämta på dagis idag. Båda hade halvdag så han skulle hämta tidigt och jag skulle passa på att stanna på vägen hem och köpa lite skor åt barnet och så. Utan stress och barn = rajdidaa vad skönt.
Halv två kom han på att börsen inte har halvdag och därmed blev det ingen halvdag. Mina sköna eftermiddag med lite stillsam shopping gick om intet.
Skit, bajs och korvrumpa.
Oväntat? Näe, egentligen inte.

Smaken är som baken och Max smakar bak.

Max hamburgare smakar papper och är riktigt äckliga. Bra att jag vet hur mycket miljöförstöring jag bidrar med när jag köper dem, dåligt att de smakar miljöförstöring.
En kollega hade med sig sitt ena barn på jobbet idag och jag hängde med ut på lunch och då blev det så här.
Ellen, börja gärna äta kött, men börja inte på MAX då...

Kläks

Längta bort.

Idag mår jag lite sämre igen. Vet inte om det är för att jag har gått ner i dos på min medicin eller vad det är. Min ambition var en promenad och lite så. Jag ligger kvar i sängen och mår sämre och sämre. VAD ÄR GREJEN?

När jag ligger här och filiosoferar så kommer jag fram till saker. Som bla. Varför jag alltid längtar bort? Varför är jag aldrig nöjd där jag är. En oro som är konstant kan man säga. Undrar om det är för att jag är på fel plats? Jag borde kanske öppna ett bed and breakfast i södra Frankrike. Eller kanske åka på fler resor. 

Nice, april 2008

Jag fortsätter mitt filiosoferande i sängen och tänker tillbaks på New York. Jag. Min man och en sju tusans massa shoppingkassar.

East Village i april 2008

Bort, bort. Mmm. Bort.

Värsta bästa raggarna!

Har insett att dagisbarn i 2-3 års åldern utgör värsta bästa raggarna. Tyvärr ganska bortkastat eftersom typ ingen på vårt dagis är singel. Av föräldrarna alltså. De flesta barnen är det nog. Men liksom, barnen har ju inga hämningar och kastar in föräldrarna i samtal med varandra.
Barnet är speciellt förtjust i en pojkes pappa. Så varhelst vi ser honom skall han springa dit och kramas och prata och leka. Och bredvid står jag och pratar och leker. Inget kramande.
Barnen har värsta höksynen. Igår på väg hem från dagis gick vi ganska långt ifrån lekparken. Plötsligt utbrister barnet: "Där är Elias!" Eh, jaha, jag ser ingenting. Men barnet har dartat iväg åt parken till och hojtar om Elias pappa. När jag kommer närmare ser jag lite vagt något som rör sig bakom en buske i bortre änden av lekparken. Ja, och där var ju Elias och Elias pappa. Och de drar iväg och leker och kvar står jag och pratar med Elias pappa...
Konstigt att det aldrig händer när de andra barnen är med sina mammor... Eller det kanske gör det när barnet är med pappan?